Tidningen Scotsman gavs ut första gången i Edinburgh den 25 januari 1817. Även om järnvägsnätet utökades under 1840-talet, använde få tidningar initialt järnvägar för distribution på grund av höga fraktkostnader. Detta ändrades 1855 när stämpelskatt på reklam och tidningar avskaffades. Ägarna av The Scotsman nådde då en överenskommelse med skotska järnvägsbolag, där de själva betalade transportavgifterna, vilket i praktiken skapade ett järnvägsdistributionsmonopol för tidningen. Upplagan ökade snabbt när den blev tillgänglig över större delen av Skottland och nådde omkring 40 000 exemplar per dag i början av 1870-talet.

Denna tillväxt i upplaga och vinst uppmuntrade till effektivare användning av järnvägsnätet för distribution. Utgivarna ingick ett avtal med North British Railway om att tillhandahålla en tidig morgonexpress för tidningen, med särskilda vagnar för att transportera nytryckta exemplar från Edinburgh klockan 04:00 till Glasgow för vidare distribution med de första morgontågen. När upplagan fortsatte att växa infördes 1899 en extra tidningsexpress för att varje morgon föra tidningen till Hawick, där den kopplades till passagerartåget klockan 06:00 till Riccarton. Detta gjorde det möjligt för orter i norra England, inklusive Hexham, Langholm, Carlisle och Newcastle, att få tidiga leveranser, vilket ytterligare ökade upplagan.

De särskilda tidningsexpressarna för Scotsman gick i mer än 70 år mellan Edinburgh och Glasgow, med den sista turen omkring mitten av 1940-talet under LNER, och verksamhetens karaktär förändrades lite under denna tid. Varje morgon togs buntar med tidningar som lämnade tryckeriet klockan 04:00 till Edinburghs Waverley station och lastades på tolv särskilda ”Special Express”-vagnar i Scotsman-färgsättning. Under resan packade personalen ihop individuella paket för varje destination, vilka kastades ut vid stationer längs vägen. Vid dessa mellanliggande stopp saktade tåget ner till cirka 16 km/h för att paketen skulle landa säkert på perrongen.

Under LNER målades de särskilda tidningsvagnarna om från North British Railway Coach Lake till den välkända LNER-målade teakfinishen, med ändarna målade svarta efter 1925. Sidobalkarna och Mansell-hjulens nav fick också teakfinish, medan underredet målades svart. Panelernas linjer följde LNER:s standardpraxis i primulagult, och The Scotsmans heraldiska fana visades på båda sidor, med tistel-emblem i varje ände av vagnen.